Monster

Att promenera på skogsstigarna på Gotska Sandön, frambringar tanken "här finns vare sig älg, varg eller björn (fast jag är vargvän) - vad skönt"

Men om man som jag, ofta lullar omkring ensam i skog och mark, så kryper andra tankar snart fram. På Sandön var det de omkullblåsta träden som triggade igång fantasin - oftast har de tagit stöd mot närmsta granne, och en blåsig dag som dessa dagar, så framkallar det en hel del spöklika ljud. Ibland ropar de på mamma, ibland hotar de med illsinta väsningar.

Det är då man inser att man befinner sig inte på Gotska Sandön - man är i Tolkien land..................

och arméer med månghövdade, mångarmade monster smög fram emellan stammarna

med vildsint viftande draksvansar

några stod på vakt


några var härledare och pekade ut riktningen för de anfallande trupperna


några fick bita i gräset,dock



Fångad mitt i steget!


Från Underjorden krälade de upp och låg i lurande försåt mitt på stigen

Hmmm - inga kommentarer

Stelnad i den sista dödskampen

Efter cirka 8 kilometers vandring genom skogen, ner till Vinbukten och båten hem, kommer man så ut på stranden och öppna marker. Då tror man att monstren är lämnade - men.....

de krälar ut ur sandbankarna, mer illasinnade än någonsin

och står på vakt på kanten till förödelse, spanande efter byten. Inte ens ute på havet är man säker, i Tolkien land

Kommentarer