De stigar jag aldrig gått som barn
Min nyfikenhet på var alla vägar tar vägen har jag nog ärvt från min ömma moder, som gärna drev ut familjen på lite äventyr en halvtråkig söndag. Eller också lyssnar jag för mycket på Peter Le Marc - "jag vill se var alla vägar tar slut"
När jag tittar på Värmdös karta hittar jag vägar som jag aldrig trampat som barn (vad jag kan komma ihåg). Så det är det nya projektet - att trampa alla vägar och stigar jag aldrig gått. Vis av erfarenheten från Kopparmora/Saltarö utflykten håller jag mig just nu till upptrampade vägar utan avstickare, vilket innebär att jag får gå samma väg fram och tillbaka.
Idag stod delar av Lillängsdal på programmet, Krögarudd åt väst, Forsvik åt öst. Och det känns alltid skönt när storskogen viker undan och fälten och fjärdarna börjar skymta
Spåren efter Alfrida syntes på många ställen, breda gator har blåst ner. Kul namn, en storm som heter "skön och fridfull" i översättning
Men de sega buskväxtligheten bryr sig inte om sådant och står oberörd kvar
Han går kors och tvärs, storbumsen. Vi korsade varandras spår gång på gång på stigarna
Tjuvlånade villaföreningens bastubrygga för en liten matsäckspaus och spaning ut över Baggensfjärden. Klockan tickade och gick, ställd på sommartid, medan leverpastejssmörgåsar med färsksaltad gurka, starkt te och så lite tryffelpeccorino som efterrätt avnjöts
Molnen börjar ge vika och solen tar över borta över Saltsjöbaden. Och nej, Saltsjöbaden lutar inte åt norr, bara min kamera gör det
och plötsligt får landskapet liv, vassvipporna skimrar i sina snöhättor och träden börjar gnistra
Gungan i den stora eken hänger kvar och väntar på att pulkor och kälkar och skidor ska hamna i förrådet igen
Snötäckta grenar ger nästan lika mycket inskynsskydd som lövverket
Och därbakom skymtar det, den lilla gula herrgården som jag ser så lystet på, varje gång jag åker båt in i Kolström.
Alfrida må ha skövlat breda gator i skogen - men Ingarö´s ekar står starkt i mullen, flera hundra års rötter släpper inte taget så lätt
Vissa hästar har det bättre än andra
De måste stå ut med denna utsikt från sin hage (men höbingen var tom så det var mycket skrapa i snön efter fruset gräs)
Har du något ätbart med dig? Om inte kan du fortsätta och gå
Kanske inte så uppskattat som hästmat, men vackert
Om man korsar Lillängsdalsvägen och går mot öster längs Forsviks mer bebyggda vägar, så kan man smyglåna en solig bänk, luta ryggen mot en gammal sjöbod, stå ut med takdroppet rakt i hjässan och låta tankarna stanna en stund. Och även om jag går på stigar och vägar där jag aldrig gått, går jag längs vatten där jag seglat
Förresten - längst mot väst på Krögarudd, så skulle jag kunna gå runt en slinga enligt kartan. Men icke, här bor stor man med vackra grindar med vapen, larm skyltar och manshöga stängsel.
Av larmskylten att döma så kanske det inte är den idyll man som tillfällig besökare inbillar sig
Alfrida tar dock ingen hänsyn till herresäten och viktig man, stängsel och elledningar drabbas lika hårt här som hos minsta torp och stuga
Så jag återvänder till min lilla gula miniherrgård och drömmer vidare
När jag tittar på Värmdös karta hittar jag vägar som jag aldrig trampat som barn (vad jag kan komma ihåg). Så det är det nya projektet - att trampa alla vägar och stigar jag aldrig gått. Vis av erfarenheten från Kopparmora/Saltarö utflykten håller jag mig just nu till upptrampade vägar utan avstickare, vilket innebär att jag får gå samma väg fram och tillbaka.
Idag stod delar av Lillängsdal på programmet, Krögarudd åt väst, Forsvik åt öst. Och det känns alltid skönt när storskogen viker undan och fälten och fjärdarna börjar skymta
Spåren efter Alfrida syntes på många ställen, breda gator har blåst ner. Kul namn, en storm som heter "skön och fridfull" i översättning
Men de sega buskväxtligheten bryr sig inte om sådant och står oberörd kvar
Han går kors och tvärs, storbumsen. Vi korsade varandras spår gång på gång på stigarna
Tjuvlånade villaföreningens bastubrygga för en liten matsäckspaus och spaning ut över Baggensfjärden. Klockan tickade och gick, ställd på sommartid, medan leverpastejssmörgåsar med färsksaltad gurka, starkt te och så lite tryffelpeccorino som efterrätt avnjöts
Molnen börjar ge vika och solen tar över borta över Saltsjöbaden. Och nej, Saltsjöbaden lutar inte åt norr, bara min kamera gör det
och plötsligt får landskapet liv, vassvipporna skimrar i sina snöhättor och träden börjar gnistra
Gungan i den stora eken hänger kvar och väntar på att pulkor och kälkar och skidor ska hamna i förrådet igen
Snötäckta grenar ger nästan lika mycket inskynsskydd som lövverket
Och därbakom skymtar det, den lilla gula herrgården som jag ser så lystet på, varje gång jag åker båt in i Kolström.
Alfrida må ha skövlat breda gator i skogen - men Ingarö´s ekar står starkt i mullen, flera hundra års rötter släpper inte taget så lätt
Vissa hästar har det bättre än andra
De måste stå ut med denna utsikt från sin hage (men höbingen var tom så det var mycket skrapa i snön efter fruset gräs)
Har du något ätbart med dig? Om inte kan du fortsätta och gå
Kanske inte så uppskattat som hästmat, men vackert
Om man korsar Lillängsdalsvägen och går mot öster längs Forsviks mer bebyggda vägar, så kan man smyglåna en solig bänk, luta ryggen mot en gammal sjöbod, stå ut med takdroppet rakt i hjässan och låta tankarna stanna en stund. Och även om jag går på stigar och vägar där jag aldrig gått, går jag längs vatten där jag seglat
Förresten - längst mot väst på Krögarudd, så skulle jag kunna gå runt en slinga enligt kartan. Men icke, här bor stor man med vackra grindar med vapen, larm skyltar och manshöga stängsel.
Av larmskylten att döma så kanske det inte är den idyll man som tillfällig besökare inbillar sig
Alfrida tar dock ingen hänsyn till herresäten och viktig man, stängsel och elledningar drabbas lika hårt här som hos minsta torp och stuga
Så jag återvänder till min lilla gula miniherrgård och drömmer vidare
Hej! Så väldigt fint och intressant att få följa med på dina promenader! Jag hittade din blogg när jag sökte på Ebbalund och fann det här inlägget: http://kathleensuppdateringar.blogspot.com/2014/10/turist-pa-hemmaplan.html
SvaraRaderaJag är själv relativt nyutflyttad till Gustavsberg och bor för närvarande bland bråten i fabriksområdet, men intresserar mig väldigt för områdets historia och framför allt alla gamla byggnader som finns att förälska sig i om man kliver ett par kvarter bort från byggdammet. Jag lärde mig mycket om områdets historia och tyckte det var roligt att se hur här såg ut bara för några år sen genom ditt inlägg. Ville bara säga stort tack för det! :)