Kathleen's dagbok

Inte så värst, sov mest på dagen. Även mina lejonbilder, framförallt alla från Kariega, är försvunna i den totala kollapsen. Så jag fick "låna" tillbaka de få jag lagt ut på Facebook. Jodå, lejonhannen i Addo har slagit sitt byte själv under natten, vakterna har inte lagt ut det för att locka turisterna. Blodet från halsen och mulen berättade om kampen. När vi kom fram till slaktplatsen så sov Herr Lejon skönt och djupt - men vaknade med ett ryck och ett vrål när han helt plötsligt uppfattade att det stod massor av turistbilar och lystet betraktade hans frukost, middag, lunch och mellanmål, samt afternoon tea. Vi levde lite farligt, vi som satt i öppen safarijeep, eftersom Mr Fatso parkerat så att han hindrade trafiken både framåt och bakåt, och trafikstoppningen var total. Ordväxlingen mellan damen i baksätet och vår italienska cykelturist i jeepen var rätt upplyftande. Roligast var att två av fyra i bilen satt och läste tidningen, så så intressant var det tydligen i...

I djurparken vårdade man Mr Livingstone's kontorsutustning, en liten utställning mitt bland djuren. Jag gillar kameran! Efter djurparken skippade vi strutsfarmen, Barbro tyckte jag behövde vila. På kvällen åt jag en rökt och slowcooked porkneck (bog) på samma Black Swan igen. Nu hade ordinarie personal tagit över och allt gick prickfritt och jag har sällan ätit så mört och saftigt fläskkött - jag som inte gillar fläskkött. Portionen var monumental, men jag avböjde doggy bag. Däremot serverade man inte vin i glas utan vi fick en flaska. Korken fick vi tillbaka när vi betalade, så att vi kunde ta med resten av vinet när vi åkte hem. Den gick åt på hotellets uteplats medan vi spanade in Orions bälte, Karlavagnen och diverse planeter. Behöver jag säga att natten var ljum?

De geparder som användes för att återställa stammen ute i det vilda, hölls i ett hemligt, skyddat hägn, utan någon kontakt med människor. Men man behöll ungar i fångenskap som tränades att möta människor och som användes i avel. Varför de nu inte förökade sig i det omtalade, stora, vilda, hägnet. Men för ett litet bidrag till verksamheten, så fick vi komma in i hägnet och klappa dem. Vi fick också välja mellan sex månaders ungar och vuxna individer. Barbro fick välja, så vi hamnade i barnkammaren De var förmodligen nymatade, trötta och slöa och väcktes lite försiktigt av sin skötare, som också visade var man fick klappa dem. Att klia på magen var inte aktuellt Att prata med dem var inte allt för givande, inte det minsta lilla mjau Dessutom var det bara en som var villig till lite gos, brorsorna drog sig snabbt tillbaka  till mer skyddad plats. Mätt, skyddad, med frikostig tillgång till fruntimmer när den dagen kommer - men ingen frihet

och ströva som vilda djur på fria slätter, kändes det lite konstigt att göra en utflykt till en djurpark. Vi tröstade oss med att det är en sanctuary för utrotningshotade djur, och att man avlade geparder som släpptes ut som vilda, där möjlighet finns. Men när jag såg storleken på hägnen, vete fan. Batman var i alla fall på plats, smaskandes på serverad frukt i mängder Under vår safarivecka såg vi mängder av fåglar, framförallt i Kariega. Mängder med rovfåglar. Men ingen sådan här. Finns självklara förklaringar till det, de lever inte i bushen Hej Sädesärlan- vi syns i april! Till deras heder, så räddar man skadade djur. Den stora Kapgamen, allvarligt utrotningshotad. Damen till vänster har bara en halv vänstervinge kvar och flyger aldrig mer. Hon råkade ut för en av den vanligaste orsakerna till deras utsatta situation - kraftledningar Han var så söt - och så ensam. Om man nu jobbar med utrotningshotade djur - varför hålls de ensamma? Men fina vattenspeglingar gjo...

Från Knysna var det 12 mils hissnande körning genom bergspassen till Oudsthoorn. Till en stad som var stängd!! Det var den 25 december och julfirande. I Sydafrika sker familjemiddagen på restaurang, inte hemma. Vi hittade två restauranger som var öppna - och att få lunch var inte tänkbart. Allt var bokat. Och efter lunch stängde de, för sedan orkade ingen äta mer den dagen. Till slut hittade vi Black Swan (och den svenska familj vi haft safarisällskap med i  Kariega), och även om det tog 45 minuter att få en macka och en kaffe, så kämpade de tappert. Familjen Ericsson hade beställt sina hamburgare långt innan vi kom, men väntade fortfarande tålmodigt när vi gick. Nåväl, det gav oss något att göra tills receptionen öppnade på YotClub B&B. Vi klev in i en annan värld. Huset var byggt 1931 i kolonialstil, och stilen var noggrant bevarad. Reskamraten kollapsade i en gammal vacker soffa, helt stilenlig till husets stil. När ägaren kom och checkade in oss, så berättade han att de...

På rekommendation stannade vi två nätter i Knysna, kanske en natt för mycket. Även denna ort var hårt "drabbad" av semestersäsongen och alla som ville fira julafton 24 december. Men man kunde spela golf i hamnen med den mest patetiska julgranen som naturhinder Jag hittade en ny sport åt Jennie och Charlotte - basket per kanot Barbro hittade en broschyr i hotellets reception om Bird of Eden (och Monkeyland). En mycket bra broschyr, en heldag med mycket oh och ah, särskilt som vädret var lite tjurskalligt. Jag fotograferade mängder med fåglar, även Kalle Ankas julaftonskompis -men alla de där små exotiska djävlarna satt ju aldrig still mer än en trettondels sekund. Och eftersom det gigantiska hägnet på mer än 340.000 kubik var en regnskog, så var det dessutom väldigt skuggigt, läs mörkt. Så de bilderna åkte i sophögen. Vattenfåglar är lugna varelser  - så det blev många sådan istället som fastnade med hjälp av kameralinsen. Barbro har katalogen med alla olika...

Att köra bil mellan Östra och Västra Kapprovinsen, innebär att köra mellan himmel - och himmel. Havet till vänster och bergen till höger. Så småningom blir det bara berg - och de är inte dåliga de heller.... En svindlande stund trodde reskamraten att vi skulle köra över bron. Det visade sig vara en järnvägsbro Men kurvorna och backarna och stupen räckte väl till ändå Hisnande vyer, de lever kvar i mitt hjärta Utsikt från bron som löper 240 meter över ravinen. Bungyjump finnes för hågade - just vid dagens stopp var ingen hågad Ser du elefanten som ligger med snabeln i Indiska Oceanen och dricker?

Hmmm, lite av en prövning var denna plats. Inte nog med att det var 35 grader varmt, det var också mitt i värsta semesterperioden, inkl jul och nyårsfirande. Mycket folk? Trångt? Köer? Inte ens bord på restaurangerna? Hur kan du tro det?? Och så hade vi nog semesterns sämsta boende här. Jodå, rent, snyggt, hyfsad frukost (men inte mer),pool. Men långt bort, inga restauranger inom rimligt avstånd och rum mot en bakgård. Slavkvarteren - jodå, medan den afrikanska kontinten slaktades på arbetskraft, som fraktades till Amerika, importerades andra slavar hit  - Malaysia, Indien, Oceanien. Så småningom upphörde slaveriet och man dikade ur en kanal och byggde bostäder. Men - slavarna som var duktiga hantverkare, var inte läskunniga. Så man målade husen i färger och sade "snickaren får det röda huset, skräddaren det gula, smeden det syrenfärgade, trädgårdsmästaren det blåa osv. Yrkesbenämningen må ha förändrats, färgerna består. Men vi hittade Barbros folka! Och så blev jag j...