Kathleen's dagbok

planerar jag en viss omarbetning av min lilla trädgård. En del växer lite mycket och en del blev lite mycket och en del sprider sig lite mycket  Rosor OCH kaskadtimjan- nja, får nog återgå till gråtimjan  Mummy´s little helper  De är på upphällningen nu - men Värmdös största, utan konkurrens  Den vita malvan börjar slå ut, väntar på gråmalvan Det här är kapriofelns år Och den japanska underlblommans Krolliljan har varit hårt ansatt av liljebaggar, men kämpar ändå tappert Lavendeln ger en trolsk bakgrund  Och vattenfallet levererar fortfarande

är det smitt så vacker på en järngrind hos Carl Milles. Men liksom med så mycket annat vackert, så är det en kvinna bakom det vackra. Anna Milles, syster till Carl, som diktade orden "låt mig verka medan dagen brinner", år 1920. Pionernas verk är regnets, trots att jag stöttat dem, to regnet tre stänglar. Imorgon blåser det 15 sekundmeter nordligt...…..  Dessutom ska jag på mammografi

jag har ett svagt minne att vi var här, Ralf och jag, någon gång på 80- eller 90 talet. Måste varit något evanemang..….. Idag blev det tantresa med några granntanter, vandring bland statyer och fontäner, lunch i restaurangen med ett glas vin, vandring genom galleriet och en räd genom museishoppen.  Millesgården levererade i sol och lätta skyar, ett antal hysteriska småbarn och mytiska och mystiska figurer. Och planteringar...… Fångade grannen bland citronträden...……. Första gången jag tvivlade på historiebeskrivarnas historier, var nog när jag hörde om de två tvillingarna som föddes upp av en varginna och sedan skapade Rom. Tror mormors berättelser om hustomtar och Kiplings historier om Mowgli hade större trovärdighet enligt mitt kritiska sinne Däremot tror jag mycket på honungsrosor mot soliga murar, gärna i höjden av fem meter eller så Även Millesgården har hakat på trenden med fjäril-, bi och humlerabatter. Den här hade inte riktigt slagit ut ännu bara Nej,

egenodlade jordgubben till frukost den första rosenknoppen som slår ut Den första vallmon imorgon är det midsommarafton och då kan jag nog rapportera den första pionen - eller flera som det ser ut ikväll

och pollinera både tomater, jordgubbar och smultron Det är förfärande lite humlor och bin - här som brukar surra i varje planta och buske.  Den hotande pollineringsdöden är här. Men - jag har aldrig sett så många fjärilar här som i år. Är det också - precis som den överdrivna blomningen av alla träd - ett tecken på att man kämpar för sin överlevnad? Syrenbuskarna påminner om John Steinbecks beskrivning av fjärilsfestivalen i Monterey. Alliumen darrar under alla besök. Rosenskära, jätterams och penséer bugar under besöken. Det är inte så många grannar tittar upp när de stryker för nära syrenbuskarna - men jag njuter och en liten bonusbild av hur man ser ut på hakan när man envisas med att dricka ur en geggig vattenkanna