De stigar jag aldrig gått som barn
Min nyfikenhet på var alla vägar tar vägen har jag nog ärvt från min ömma moder, som gärna drev ut familjen på lite äventyr en halvtråkig söndag. Eller också lyssnar jag för mycket på Peter Le Marc - "jag vill se var alla vägar tar slut" När jag tittar på Värmdös karta hittar jag vägar som jag aldrig trampat som barn (vad jag kan komma ihåg). Så det är det nya projektet - att trampa alla vägar och stigar jag aldrig gått. Vis av erfarenheten från Kopparmora/Saltarö utflykten håller jag mig just nu till upptrampade vägar utan avstickare, vilket innebär att jag får gå samma väg fram och tillbaka. Idag stod delar av Lillängsdal på programmet, Krögarudd åt väst, Forsvik åt öst. Och det känns alltid skönt när storskogen viker undan och fälten och fjärdarna börjar skymta Spåren efter Alfrida syntes på många ställen, breda gator har blåst ner. Kul namn, en storm som heter "skön och fridfull" i översättning Men de sega buskväxtligheten bryr sig inte om sådant...