Kathleen's dagbok

Det gäller att se naturlig ut vid Goda Hoppsudden  - det var kö för att få sin plats och snabbt bli fotograferad Det var Nordkap och Sydkap/Godahoppsudden. Så då är det Kap Horn nästa.............

Nej, jag seglade ingenting. De charterseglingar som fanns, verkade mer gå ut på att dricka champagne under den timmen utfärden varade, än att segla. Men - sailors mystique - Goda Hoppsudden. Så fick jag skicka en hälsning till Mange Olsson, stor idol som jag aldrig träffat men ändå "älskar".  Fast ibland tror jag nog att den riktiga hjälten var/är hans hustru. Och vägen dit var svindlande vacker Jodå, vi skulle upp vidare på vägen däruppe och igenom det lilla passet Och ett och annat japansk fotostopp blev det Och sälar fanns det på plats - tänk att de ställde upp för oss Det var en miss i planeringen att lämna tillbaka bilen första dagen i CapeTown och boka guideturer istället. De var en parodi på alla semester filmer. Fem minuter stopp här, fotostopp där, kasta i sig lunch här - nästa gång blir det en annan planering. Jag hade ju så gärna viljat utnyttja några av de här vandringslederna. Det var så lugnt väder, och hade varit länge. Ändå visade...

Så tog vår äldre, ärrade guide över för en rundvandring i fängelset och berättelser om händelser där. Vår guide räknades  som en något mindre säkerhetsrisk, och inkvarterades därför i sovsal med ånga fångar .- och med möjlighet till kommunikation, vilket var omöjligt för de som av säkerhetsskäl placerades i enkelceller, bland annat Mandela. Många uppror startades, bland annat genom hungerstrejker, vilket kan synas lite patetiskt med tanke på dieten, mer om det senare. Vår guide berättade att han hade en överslaf här i detta rum, men efter åtta dagars hungerstrejk, med åtta dagars straffarbete som inte upphörde pga denna enkla orsak, orkade han inte längre klättra upp i sin säng. Istället slet han ner sin filt och sov på golvet, bland andra utmattade fångar. Dörren där allt hopp dog. Inner gårdar, helt sterila och utan skydd för brännande sol. Det fanns en journalbild, där regeringen arrangerade en bild inför besökande journalister, där kriminella fångar gjorde stenarbet...

Vi levde lyxliv på vår Sydafrika resa - så ett besök på Robben Island var en nyttig väckarklocka. Det hela gav lite bitter bismak, men väckte också stor förundran över människors storhet. Vi hade två guider, först en ung, entusiastisk agigator, som under bussturen på ön, berättade inte bara om apartheidregimens skändligheter, utan om de skändligheter som funnits långt innan. Ön har använts till olika  ändamål, ingen av dem trevliga, sedan 1700 talet. Bland annat som förvaringsplats för spetälska, med medföljande kyrkogård. En storvulen med stooora stenar för vita, en förfallen med knappt några minnesmärken för svarta och färgade (på den här resan fick jag lära mig att det är en skillnad även mellan dessa). Sedermera byggdes fängelsebyggnaderna ovanpå en del av dessa sistnämnda gravar. På turen i fängelsebyggnaden var vår guide en mer lågmäld, äldre herre. Man blir nog lågmäld när man sitter fängslad 18 år på Robben Island för "sabotage". Vi, som lyxbesökar...

Medan Addo var tämligen platt, bortsett från några backar som vår lilla Hyandui stönade sig uppför, så utmärkte sig Kariega med sina fantastiska kuperade vyer och sin högt liggande stäpper. No comments necessary Jo, en kommentar. Ibland får man ta vyerna i macro - Old men's ball heter den Nu ska jag slås med min padda och försöka föra över nya bilder

Men han försökte intensivt och länge

Vi såg mängder med andra hovdjur också - i Addo var det väl kuduhjortar i var och varannan buske. De kom och gick som de själva ville, trots tre meter höga stängsel....... Vattenbocken eller toiletbuck finns i Kariega Även en gnukalv är söt - men de här fick man inte komma så nära  Eeeehhhhhhhhh - kudu? Eland? Vi säger Eland du vet väl att sebran inte är svartrandig - den är svart med vita ränder. Rakar du den så är skinnet helt svart!