Berättelsen om gräshoppan

Kvistade över till Sandhamn för lunch häromdagen - nå't ska man ju hitta på när man inte behöver jobba just den dagen.

När köerna ringlade sig på kajen i Sandhamn, i väntan på olika båtar för hemfärd, var det några ungar som hade fångat en stor gräshoppa, modell vårtbitare, och som de släppt på kajen.

Då vissa människor har beteendet av desperata båtflyktingar för att komma först på båten och kunna tillsäkra sig en plats på utedäck, trampade många fötter omkring i hysterisk takt - en liten gräshoppa lever då farligt.

Eftersom änkekollegan och jag är djurvänner, så tog vi på oss rollen av gräshoppepolis (vår båt var sist i raden) och knuffade bestämt undan damer som boxade sig fram bland barnfamiljer - och gräshoppa. Till slut hoppade gräshoppan ner på stranden, vilket var tacksamt, då vi började få lite dåligt rykte i vår nya roll.

Det var en mycket dum gräshoppa. Helt plötsligt satt den mitt på kajen igen, bland alla trampande fötter. Varpå Barbro och jag bildade ring mitt i vår egen båtkö.

Tills gräshoppan hoppade upp på mitt ben under kjolen - varpå jag hoppade ungefär lika högt och tjoade lika högt - och landade på gräshoppan  som försökte fly från ivrigt fladdrande kjolfåll.

Och så dog den lilla gräshoppan.

Från gräshoppehjälte till gräshoppemördare på mindre än en sekund - det är jag, det! Jodå, en och annan mörk blick fick jag på båten hem.....