Sveriges första, men inte största

stad, besökte vi igår, ett litet granngäng. Båt i Mälaren tillhör ju inte vardagen, så det var roligt att se vattenvägen västerut, istället för österut och höra guiden berätta om ryssinvasioner - också från detta håll - men också om stormaktstidens alla slott och herresäten. De senare finns inte så många österut.

Den lilla, lilla biografen undergick fasadrenovering, så någon snygg fasadbild gick inte att få till bland alla byggställningar (Jeppe, måste de vara så fula?

Men skyltarna är fina och bioprogrammet skämdes inte för sig, höll god takt med den stora staden

Mycket blomsterinspiration finns det

Varför turistbyrån har en eldsprutande drake som symbol ovanför dörren tog jag aldrig reda på.

Till och med gatunamnen är söta i den söta lilla staden

Och visst känns ett bankkontor med det här utseendet mycket mer välkomnande än betongpalatsen inne i la grande stada?

Rådhuset var inte så stort det heller, och klockan ringde duktigt varje heltimme. Om administrationen inte är större än vad Rådhuset är, så är det här en trevlig kommun.

Jag måste nog sluta leta trädgårdsinspiration snart

Det lilla söta huset på storgatan, med underbara fönsterdekorationer, järnkätting i hållare längst fasaden för att hindra bilarna att parkera för nära och med de vackra gjutjärnslamporna ovanför porten, hade också dessa högt beundrade blomstertorn utanför entréen. Vi dristade oss till att fåra var de var köpta  - kanske Steninge Slott för länge sedan? (De var dessutom fastkedjade, så viss risk för brottslighet finns tydligen även i denna lilla dockskåpsstad)

Vid samma hus, vid källaringången, hukade denna suspekta figur

Men det krävdes en extra titt för att upptäcka att han var väntad. Aj, aj!

Tack för denna gång, Sigtuna. Vi åt lunch så sent (men god sådan på Kopparkittelen) så vi hann inte med någon besök på Tant Brun. Nästa gång får det bliQ