Ättika och alger - och fossiler

Vanligtvis tar man till ättika för att utrota mögel och alger, när inget annat hjälper.

Jag har konserverat fossiler med ättika, som en motsats.

Jag misslyckades att ha mina unika sötvattensfossiler från Lake Michigan i vackert krus med vatten, så som jag såg dem förvaras i ett köksfönster i huset på Cherry Drive. Vattnet blev ganska slemmigt, hur jag än gjorde. Och enligt order så framträdde ju fossilen i stenen bara när stenen är våt.

Vad jag bland annat gjorde var att ha ättika i vattnet och ibland lägga stenarna i ren ättika när de blev för geggiga. Och helt plötsligt upptäckte jag att - de behöver inte ligga i vatten för att fossilen ska framträda. Jag har - trots mina ynkliga kemiska kunskaper - konserverat dem i ättiksbehandlingen.

Så nu ligger de, torrskodda och rena som en liten installation och del av ett stilleben på en glasbricka på vardagsrumsbordet och är vackra att beskåda. För en stenmänniska som jag själv, är det en glädje att kunna ha dem som en "central focalpoint". Och så har de sällskap av några stenar från andra minnesvärda platser, både när och fjärran....