Kathleen's dagbok

Så tyst, så stilla - alverna anas i skogskanten, i silverskrud dolda av mjuka mantlar

då hade jag och grannen bestämt att åka in till La Stada, så det gjorde vi. Fast lite lite jobbigt var det, eftersom vi tog Djurgårdsfärjan till Djurgården och spårvagnen till Waldemarsudde. Därinne var det svalt, medan vi gick runt och tittade på nationalromantikens utövares verk, när de dokumenterade den vackra naturen i olja och akvarell - istället för att titta på den i natura. Sedan gick vi in i slottet, det har jag nog inte gjort i modern tid och tittade hur prinsen hade det. Stackaren. Det här blomsterrummet, där jag misslyckades med majoriteten av försöken att fotografera i motljus, genererade ett stort aaahh hos oss båda. Bara med foten över tröskeln så överfölls man av harmoni och lugn och lite lycka I övrigt var det motljusbilder som gällde - och Prins Eugen krukor. Bibi hittade en bok - en tjock sådan - med bara förslag om olika växt arrangemang i Prins Eugen krukor. Jag hittade en om trädgården - vi köpte inte någon av dem, för varmt att bära. Inte heller fot...

det är så vilsamt för själen och mitt midjemått behöver inte vila mer, utan aktiveras mer. Midsommar afton blev en stillsam, ljuvlig dag, varm om än muligt, som Bellman skaldade. Och muligheten varade bara till eftermiddagen, sedan kom solen. Ridhästarna på Lemshaga har kommit ut på sommarbete och semester. De har det tungt, gräset räcker ända upp till magen och man måste ta sig fram igenom snårskogen av gräs. Jobbigt värre! Rådjuren var många, men föredrog att dra sig över mot andra sidan åkern, medan jag passerade

Digitalisen var inte en planerad plantering, det var plantor jag fick förra året av en dam uppe i radhusområdet. Men nu står dom där, slår ut som ljusgula knoppar och förvandlas till vita blommor. Pionen flyttade jag ju förra året, något pioner inte är sååå  förtjusta i. Men den belönade mig dock med tre praktfulla blomstänglar, varav en står på köksbordet i vas. "Någon" drog kopplet runt den...... Min Hortensia är en sann fröjd för öga och själ, varje gång jag lyfter blicken från skrivbordet. Tack, #BosseRappne#Ulriksdalsslottsträdgård Första blomman på min klematis från samma ställe slog ut igår. Fortsättning följer. Den klematis som följde med i lägenhetsköpet etablerar sig lite sakta efter flytt till ny rabatt. Den mådde ju inte heller så bra förra sommaren, så vi får se vad det blir av den. Igår eftermiddag hade vi 34 grader  i solen och 38 inne i glasburen, kisse sökte skydd i mattes lite svalare TV fåtölj. Senare på kvällen provade hon sin nya löplina ...

var en god idé, tills Bezzie bestämde sig för att bli utekatt Först gör man vad man kan för att tömma det Mycket godare än färskt kranvatten. OBS jordhögen hon krafsar upp, eftersom man inte kan dricka utan att veva runt med tassen och ivrigt sprätta bort all jord. Den KAN ju hoppa upp och anfalla vattnet SEDAN lägger man sig strategiskt draperad runt det omtalade fågelbadet Som sagt, inte en fågel i sikte

Här har hon en väl skyddad och bra utkiksplats. Håller koll på alla som stressar iväg till jobbet och håller grannkatterna på avstånd

Regnet började sent igårkväll. Regnar det är regnmätaren visar 38 mm halvnio nästa morgon, och man måste tömma den för att kunna mäta kommande dags nedfall?

var hyfsad vad gäller privatlivet. Vissa kvällar kunde man till och med njuta lite Sitter man inomhus, kan man alltid leka lite med skuggor Frontrabatten börjar ta form och jag har EN knopp på min Westeria. Och den afrikanska liljan är på gång att slå ut Matte skulle åka och fredagshandla -men fick vackert vara kvar och vakta solhungrig kisse Så egentligen är det hennes fel att jag blev krockad - IGEN - igår. Om jag fått åka när jag ville, hade det inte varit elaka Range Rover Discovery's i närheten

Efter den totalt nio kilometer långa promenaden från Lägerbyn till Vinbukten, (jag var först på plats!), så fördrev jag tiden med att promenera på stranden bort till  Hamnudden och tillbaka igen. Här var det ju någorlunda lä, och solen var glödande skön. Lite medhavd lunch blev det också, vilket visade sig vara ett klokt beslut. Med 12-13 sekundmeter Nordväst rakt i näsan och en gruvligt uppbyggd sjö, så tog hemresan en redig tid. Sju knop var vad skepparen kunde hålla som fart de första tre timmarna. Bort mot Hamnudden, bakom där ligger Varvsbukten, där vi lastade ur båten för tre dagar sedan Den stora gummibåten låg och väntade och idag var jag klart bestämd på att inte vada ut i vattnet till lilla gummibåten, utan att bli sjösatt med båtvagn och traktor. Torrskodd vill man vara inför resan hem - såååå fel jag hade Lätt försenad kom då båten och lastningen började. Första gänget med förhoppningsfulla niondeklassare som ska bilda langningskedja ute på stora båt...

Att promenera på skogsstigarna på Gotska Sandön, frambringar tanken "här finns vare sig älg, varg eller björn (fast jag är vargvän) - vad skönt" Men om man som jag, ofta lullar omkring ensam i skog och mark, så kryper andra tankar snart fram. På Sandön var det de omkullblåsta träden som triggade igång fantasin - oftast har de tagit stöd mot närmsta granne, och en blåsig dag som dessa dagar, så framkallar det en hel del spöklika ljud. Ibland ropar de på mamma, ibland hotar de med illsinta väsningar. Det är då man inser att man befinner sig inte på Gotska Sandön - man är i Tolkien land.................. och arméer med månghövdade, mångarmade monster smög fram emellan stammarna med vildsint viftande draksvansar några stod på vakt några var härledare och pekade ut riktningen för de anfallande trupperna några fick bita i gräset,dock Fångad mitt i steget! Från Underjorden krälade de upp och låg i lurande försåt mitt på stigen Hmmm - in...

50 meter ut från stranden dånade vind och rullade vågorna. Vid stranden (om man var i en lävik) porlade samma vågor så stillsamt bland stenarna och bjöd på det vackraste mönster  i samklang med stenarna. Måste ut och samla lite nya stenar!