Dekonstruerad bananpannkaka

När man tittar på matlagningsrogram, framförallt tävlingsprogram, serveras ibland något som kallas deconstructed "something", förrätter, varmrätter och desserter - inget är skonat.

Idag blev frukosten en dekonstruerad, förstärkt bananpannkaka. Jag hade tydligen huvudet under armen när jag shoppade senast, jag köpte bananer - men inga ägg. Så de gamla, överblivna blodapelsinerna, lite frysta hallon, en knivsudd apelsinhonung och grovhackade nötter fick göra bananerna sällskap i en skål. Dekonstruerad bananpannkaka.

Därtill söndagstidningens artikel om den sorgliga framfarten från Geert Wilders i Nederländerna.

Nu skiner solen. Det gjorde den för sex år sedan också, när jag så trasig i själ och även kropp (det är tungt att sova på en pinnstol, lutad över en sjukhussäng) körde hem från Karolinska, att jag inte förstod hur jag skulle kunna skapa ett nytt liv.

Nu tycker jag nog att jag har gjort det. Sorgen förvandlas från ett allt täckande svart täcke till en mjukare, dock grå, inramning. Och alltid närvarande, varje dag.

Att sedan den kära Ralf hälsat på varje natt senaste veckorna och att drömmarna ibland varit ganska traumatiska och känslomässigt virvlande, och inte alltid lämnat bara gott efter sig, jag det är väl som det är. Det går över - eller också får jag ta till mig kritiken.

Nu ska jag gå ut och skotta grusblandad snö - snart kommer sandsoparbilen. Fysisk aktivitet är bra. Behöver inte lyssna på någon bok, förkylningen för några veckor sedan lämnade mig med totalt block i vänster öra. Totalt döv! Att addera som en liten extra erfarenhet. Eller behandla som selektiv dövhet vid behov. Jag kan ju vända höger sida till om det är viktigt......