Kyrkogårdsrally

Är man en hybrid mellan släkten Rådén och släkten Holm, då fördubblas också förmågan till ironi och sarkasm, särskilt när tråkigheter påverkar sinnelaget.

Fast mitt kyrkorally är inte så tråkigt ändå, det är en stilla stund för kompletation. Och även om jag är fullblodsatteist och även om jag inte tänker på alla mina försvunna kära varje dag, så tycker jag det är en fin tradition, att tända ett ljus och och stanna upp en stund.

Idag blev det en ganska tidig kyrkogårdsrunda, så det där alldeles jättemagiska ljuset med tiotusentals ljuslyktor hann inte infinna sig. Men stillheten finns där ändå, även om det hos mamma susade mäktigt i trädkronorna

Dammen vid St Botvids minneslund ligger strax nedanför den officiella minneslunden. I kväll kommer den att vara alldeles omgärdad av ljuslyktor

Bland dem finns två för mamma och morfar. Det tog många år innan såren läkte och Ralf helt frankt tog med mig hit och sa, nu tänder vi ett ljus, det är faktiskt dags. Sedan dess kan jag faktiskt åka hit med viss själsro

När mamma valde gravplats till min mormor, så valde hon den under en stor mäktig lönn, den vakade så fint över henne, tyckte mamma. Jo, det gör den kanske. Men den dricker också upp allt vatten och skräpar ohemult. En vissnad hortensia glädjer ju inte upp mer, men förhoppningsvis är den fin igen till våren

Och naturligtvis, ett ljus bland alla andra på Ingarö kyrkogård, men ett alldeles särskilt ljus. Här tänder jag ju inte bara ljus på Allhelgona, och inte heller lägger jag röda rosor på stenkanten bara just idag. Men just idag så fanns här mycket sällskap

Tidigare i år har bänkarna tagits bort och så har det framåt skymningen stått ljus på varje avsats i muren, vilket har varit en mäktig upplevelse. I år har man ställt dit fula ljusbord i metall istället - inte riktigt lika fint.

Om man nu tänder ett ljus för var och en av sina kära, så brinner det ljus för väldigt många kära här hemma ikväll, alla ljusstakar brinner. Dagen var lite kylslagen, så det kändes gott med varmt kaffe och lite varm äppelglögg efter hemkomst.

Och genast fick jag sällskap av någon som är uttröttad av att ha väntat på matte hela dagen.
Skogskyrkogården var första etapp på rallyt, men där tog jag inga bilder. Det kommer att tas andra bilder där ikväll, och där pratar vi inte tiotusentals lyktor, utan hundratusentals.
 
Mellan Skogskyrkogården och St Botvid blev det en stunds Roller Derby, och som vanligt när jag masar mig till en match, äntligen, så spelar vare sig Jennie eller Charlotte.
Och så är det bra om man kollar inställningen på kameran innan man börjar fotografera

Lyckliga barn bjöds på ansiktsmålning med Halloween tema. Jaja, det är svårt att hålla isär högtiderna - men barnen blev glada, i alla fall.

Kommentarer