Afrikas ryggrad
Efter att vi stönat oss upp på Afrikas ryggrad, (efter en tunnel som är 1,8 mil - andas Kathleen!!) så startade en mycket torr och ibland deprimerande upplevelse.
Jag fotograferade inte alla dessa övergivna byar och samhällen som vi passerade, med trasiga fönster och fladdrande trasor av gardiner fladdranden genom de brutna fönsterramarna, De gav en tillräcklig depressiv påverkan ändå, och är ett kvarstående minne medan vi mumsade i oss fyrarätters lunch och middag.
Ett säkert sätt att veta att vi närmade oss ett sådan ställe var soptippen vi passerade igenom innan vi kom in i samhället. Kubikmeter efter kubikmeter med plastflaskor, plastpåsar, burkar och allmänt skräp.
Att flytta till Sydafríka och starta återvinning verkade helt plötsligt som ett alternativ till ett i övrigt lite tråkigt liv.
Inte ens vädret var med oss
Och ödsligheten var total
Och så helt "helt plötsligt" dök konstiga torn upp i fjärran - helt omotiverat
Jag fotograferade inte alla dessa övergivna byar och samhällen som vi passerade, med trasiga fönster och fladdrande trasor av gardiner fladdranden genom de brutna fönsterramarna, De gav en tillräcklig depressiv påverkan ändå, och är ett kvarstående minne medan vi mumsade i oss fyrarätters lunch och middag.
Ett säkert sätt att veta att vi närmade oss ett sådan ställe var soptippen vi passerade igenom innan vi kom in i samhället. Kubikmeter efter kubikmeter med plastflaskor, plastpåsar, burkar och allmänt skräp.
Att flytta till Sydafríka och starta återvinning verkade helt plötsligt som ett alternativ till ett i övrigt lite tråkigt liv.
Inte ens vädret var med oss
Och ödsligheten var total
Och så helt "helt plötsligt" dök konstiga torn upp i fjärran - helt omotiverat
Kommentarer
Skicka en kommentar