Nostalgia

Efter gårdagens storstädning unnade jag mig tid för en naturpromenad, det händer alldeles för sällan numera. Och några powerwalks är inte att tala om med det nuvarande syreintaget.

Men att stilla, i ensamhet, njuta av naturen är också skönt. Så jag ställde kosan mot Lemshagadal och Andersdal, med kameran runt halsen och en växande blombukett i handen.

Men först konstaterade jag vid Kvarnsjöns strand, att vissa har inga känselkroppar i huden

Mormorsglasögon och kärringtand, och kråkbärens vindlande reva, diktade Emil Hagström och sjöng Thorstein Bergman. En och en mormorsglasögen så diskreta och oansenliga

Men på en ödetomt, kan man ta bort fokusen och istället avnjuta hur de sprider sig i mattor av färgglädje

Och deras riktiga namn är teveronika

Här stod det en gång tiden ett rött fallfärdigt torp, med två rum och ett minimalt kök med vedspis, utedass borta vid berget och en kolkamin som glödde röd under vintern. Nu har granarna tagit över

Jag snokade runt för att hitta lite landmärken - idag ser det så litet ut - och minsann hittade jag inte vårt gamla päronträd,  som stod i hörnan på baksidan. Här jagade Siam ekorrar och tänk när mamma hängde upp massa flaskor i trädet - hon hade hittat ett recept på päron i konjak.

Kusin Tommys ek växer i högönsklig välmåga. Det planterade morfar som litet ynk när första barnbarnet föddes. Jag är nummer tre, så jag fick inget träd

Om två veckor är det midsommar, sedan går vi mot mörkare tider. Dags att börja titta på julgran? Jag hittade en paketlösning, tre stycken på samma rot.....

Vi det här laget slokade sommarblommorna i min hand betänkligt så det var dags att strosa hemöver för att plocka fram en vas - och en campari och soda. Det gäller att passa på de dagar det är sommar.