Med lite bismak - på ön
Vi levde lyxliv på vår Sydafrika resa - så ett besök på Robben Island var en nyttig väckarklocka. Det hela gav lite bitter bismak, men väckte också stor förundran över människors storhet.
Vi hade två guider, först en ung, entusiastisk agigator, som under bussturen på ön, berättade inte bara om apartheidregimens skändligheter, utan om de skändligheter som funnits långt innan. Ön har använts till olika ändamål, ingen av dem trevliga, sedan 1700 talet. Bland annat som förvaringsplats för spetälska, med medföljande kyrkogård. En storvulen med stooora stenar för vita, en förfallen med knappt några minnesmärken för svarta och färgade (på den här resan fick jag lära mig att det är en skillnad även mellan dessa). Sedermera byggdes fängelsebyggnaderna ovanpå en del av dessa sistnämnda gravar.
På turen i fängelsebyggnaden var vår guide en mer lågmäld, äldre herre. Man blir nog lågmäld när man sitter fängslad 18 år på Robben Island för "sabotage".
Vi, som lyxbesökare, hade en trevlig båttur och skådade rikedomens kännetecken - med vita skeppare och färgade besättningsmän
Sobukwe - mannen som i sex år satt i isoleringscell i detta hus, strikt förbjuden att prata med någon. Om han försökte prata med vakterna som kom med mat, blev resultatet hårdhänt bestraffning. Sex år - utan mänsklig kontakt
Stenar som i smyg lades utanför huset för att visa att "vi finns här"
Stenbrottet - där så många slet och dog. Och där också Mandela var förvisad för straffarbete under många år. Övervakad av Taffelberget, så lockande nära - och så långt borta.
Ën grotta, en enda som skydd för regn och vind och kyla. För brännande sol under matraster, Och som toalett för alla.
Så väl övervakat, så omöjligt att undslippa
Så nära, så nära - så långt borta
Isivivane - traditionen som bars vidare även på Robben Islands sista dag, Vid stenbrottet lade Mandela första stenen, den dag man lämnade ön som fria män (faktiskt hade just Mandela varit fängslad på annat ställe innan han frisläpptes, men kom tillbaka för denna dag). I hans ord finns också minnesorden över alla de olika stammar som mötts på ön, som alla var värda sin egen minnessten, och för alla som slagits mot apartheid, oavsett ras och kön (kvinnor hade ett eget fängelse, dock inte lika uppmärksammat)
Till höger vid stenbrottet ligger högen kvar
Här bode fängelsekommendanten. Här har Obama och Hillary Clinton bott, Här kan Mr Trump få bo - för någon annan officiell bostad finns inte. Han kanske kan stanna - det finns många lediga bostäder i fängelset...............
Vi hade två guider, först en ung, entusiastisk agigator, som under bussturen på ön, berättade inte bara om apartheidregimens skändligheter, utan om de skändligheter som funnits långt innan. Ön har använts till olika ändamål, ingen av dem trevliga, sedan 1700 talet. Bland annat som förvaringsplats för spetälska, med medföljande kyrkogård. En storvulen med stooora stenar för vita, en förfallen med knappt några minnesmärken för svarta och färgade (på den här resan fick jag lära mig att det är en skillnad även mellan dessa). Sedermera byggdes fängelsebyggnaderna ovanpå en del av dessa sistnämnda gravar.
På turen i fängelsebyggnaden var vår guide en mer lågmäld, äldre herre. Man blir nog lågmäld när man sitter fängslad 18 år på Robben Island för "sabotage".
Vi, som lyxbesökare, hade en trevlig båttur och skådade rikedomens kännetecken - med vita skeppare och färgade besättningsmän
Sobukwe - mannen som i sex år satt i isoleringscell i detta hus, strikt förbjuden att prata med någon. Om han försökte prata med vakterna som kom med mat, blev resultatet hårdhänt bestraffning. Sex år - utan mänsklig kontakt
Stenar som i smyg lades utanför huset för att visa att "vi finns här"
Stenbrottet - där så många slet och dog. Och där också Mandela var förvisad för straffarbete under många år. Övervakad av Taffelberget, så lockande nära - och så långt borta.
Så väl övervakat, så omöjligt att undslippa
Så nära, så nära - så långt borta
Isivivane - traditionen som bars vidare även på Robben Islands sista dag, Vid stenbrottet lade Mandela första stenen, den dag man lämnade ön som fria män (faktiskt hade just Mandela varit fängslad på annat ställe innan han frisläpptes, men kom tillbaka för denna dag). I hans ord finns också minnesorden över alla de olika stammar som mötts på ön, som alla var värda sin egen minnessten, och för alla som slagits mot apartheid, oavsett ras och kön (kvinnor hade ett eget fängelse, dock inte lika uppmärksammat)
Till höger vid stenbrottet ligger högen kvar
Här bode fängelsekommendanten. Här har Obama och Hillary Clinton bott, Här kan Mr Trump få bo - för någon annan officiell bostad finns inte. Han kanske kan stanna - det finns många lediga bostäder i fängelset...............
Kommentarer
Skicka en kommentar