Mellanstationen Knysna
På rekommendation stannade vi två nätter i Knysna, kanske en natt för mycket. Även denna ort var hårt "drabbad" av semestersäsongen och alla som ville fira julafton 24 december.
Men man kunde spela golf i hamnen
med den mest patetiska julgranen som naturhinder
Jag hittade en ny sport åt Jennie och Charlotte - basket per kanot
Barbro hittade en broschyr i hotellets reception om Bird of Eden (och Monkeyland). En mycket bra broschyr, en heldag med mycket oh och ah, särskilt som vädret var lite tjurskalligt.
Jag fotograferade mängder med fåglar, även Kalle Ankas julaftonskompis -men alla de där små exotiska djävlarna satt ju aldrig still mer än en trettondels sekund. Och eftersom det gigantiska hägnet på mer än 340.000 kubik var en regnskog, så var det dessutom väldigt skuggigt, läs mörkt. Så de bilderna åkte i sophögen.
Vattenfåglar är lugna varelser - så det blev många sådan istället som fastnade med hjälp av kameralinsen. Barbro har katalogen med alla olika sorter, så hon kan berätta vad de har för artnamn
Det här är i alla fall en röd ibis
And någonting?
Skedstork
Flamingo
Krontrana
Flamingo - - just det här exemplart var själsligt besläktad med elefanterna i Addo. Han flyttade resolut på alla som stod i vägen är han skulle ta en promenad till dammen
????????
Jag tog mängder av bilder av de räddade aporna i Monkey Land också, den del av parken tid vi besökte först. Var de bilderna är vete fan, imorgon ska jag svälja min stolthet och göra ett besök på Tre i Nacka Forum, som sålde den där värdelösa surfplattan till mig.
Aporna, hur som helst. Alla apor som fanns där var räddade från privat ägo, där de hållts i olika former av fångenskap.
Många, de allra flesta, individer levde nu lössläppta i en stor skog, med mycket träd att svinga sig i, solplatser att njuta av (lemurerna) och möjlighet att utkämpa lite revirstrider. En jättehängbro fanns också, som vi vinglade över Under den promenaden, varnades vi mycket ivrigt för Vervet monkeys, de mest tjuvaktiga invånarna i parken. Särskilt tyckte de om flip-flops. Nu träffade vi inte på några just här, men reskamraten hade i minnet en livlig batalj i Addo, rörande en frukostmacka och ett par strumpor i färskt minne.
Men andra individer var så förstörda av sin fångenskap och sina ägare att de måste hållas i fångenskap pga sin aggressivitet. Till exempel en gul och en svart gibbon (vi fick inte ens gå fram till inhägnaden).
Den ena var tränad av sin ägare att hata och anfalla svarta människor. Den andra var tränad av en annan ägare att likaledes hata och anfalla vita människor.
Ibland måste jag beundra de människor som lever i det här, fortfarande segregerade landet. Vår guide var indier. Så han konstaterade torrt, att "jag är brun, så jag förvirrar dem bara".
Hursom helst, den gibbon som hatade vita människor, fick en skada i en arm och behövde fångas in. Sagt och gjort, man satte en fångsbur framför ingången och kallade sedan fram en holländsk medarbetare som är det vitaste av vitaste man kan tänka sig. Full attack, och sedan var dörrent till fångstburen stängd.
Frisvingande fanns det också en gul och en svart gibbon, som underhöll oss med den vackraste sången någonsin, faktiskt till tårar. Hanen hade hållts i fångenskap och tvingats att leva på marken, för att göra konster för publik. Vilket gjort, att han nu vid en ålder av 13 år hade så dålig muskelbyggnad att han inte vågade svinga sig på höga höjder, utan stannade mycket nära marken.
Men man kunde spela golf i hamnen
med den mest patetiska julgranen som naturhinder
Jag hittade en ny sport åt Jennie och Charlotte - basket per kanot
Barbro hittade en broschyr i hotellets reception om Bird of Eden (och Monkeyland). En mycket bra broschyr, en heldag med mycket oh och ah, särskilt som vädret var lite tjurskalligt.
Jag fotograferade mängder med fåglar, även Kalle Ankas julaftonskompis -men alla de där små exotiska djävlarna satt ju aldrig still mer än en trettondels sekund. Och eftersom det gigantiska hägnet på mer än 340.000 kubik var en regnskog, så var det dessutom väldigt skuggigt, läs mörkt. Så de bilderna åkte i sophögen.
Vattenfåglar är lugna varelser - så det blev många sådan istället som fastnade med hjälp av kameralinsen. Barbro har katalogen med alla olika sorter, så hon kan berätta vad de har för artnamn
Det här är i alla fall en röd ibis
And någonting?
Skedstork
Flamingo
Krontrana
Flamingo - - just det här exemplart var själsligt besläktad med elefanterna i Addo. Han flyttade resolut på alla som stod i vägen är han skulle ta en promenad till dammen
????????
Jag tog mängder av bilder av de räddade aporna i Monkey Land också, den del av parken tid vi besökte först. Var de bilderna är vete fan, imorgon ska jag svälja min stolthet och göra ett besök på Tre i Nacka Forum, som sålde den där värdelösa surfplattan till mig.
Aporna, hur som helst. Alla apor som fanns där var räddade från privat ägo, där de hållts i olika former av fångenskap.
Många, de allra flesta, individer levde nu lössläppta i en stor skog, med mycket träd att svinga sig i, solplatser att njuta av (lemurerna) och möjlighet att utkämpa lite revirstrider. En jättehängbro fanns också, som vi vinglade över Under den promenaden, varnades vi mycket ivrigt för Vervet monkeys, de mest tjuvaktiga invånarna i parken. Särskilt tyckte de om flip-flops. Nu träffade vi inte på några just här, men reskamraten hade i minnet en livlig batalj i Addo, rörande en frukostmacka och ett par strumpor i färskt minne.
Men andra individer var så förstörda av sin fångenskap och sina ägare att de måste hållas i fångenskap pga sin aggressivitet. Till exempel en gul och en svart gibbon (vi fick inte ens gå fram till inhägnaden).
Den ena var tränad av sin ägare att hata och anfalla svarta människor. Den andra var tränad av en annan ägare att likaledes hata och anfalla vita människor.
Ibland måste jag beundra de människor som lever i det här, fortfarande segregerade landet. Vår guide var indier. Så han konstaterade torrt, att "jag är brun, så jag förvirrar dem bara".
Hursom helst, den gibbon som hatade vita människor, fick en skada i en arm och behövde fångas in. Sagt och gjort, man satte en fångsbur framför ingången och kallade sedan fram en holländsk medarbetare som är det vitaste av vitaste man kan tänka sig. Full attack, och sedan var dörrent till fångstburen stängd.
Frisvingande fanns det också en gul och en svart gibbon, som underhöll oss med den vackraste sången någonsin, faktiskt till tårar. Hanen hade hållts i fångenskap och tvingats att leva på marken, för att göra konster för publik. Vilket gjort, att han nu vid en ålder av 13 år hade så dålig muskelbyggnad att han inte vågade svinga sig på höga höjder, utan stannade mycket nära marken.
Kommentarer
Skicka en kommentar