Oasen heter Yot Club B&B

Från Knysna var det 12 mils hissnande körning genom bergspassen till Oudsthoorn. Till en stad som var stängd!! Det var den 25 december och julfirande. I Sydafrika sker familjemiddagen på restaurang, inte hemma. Vi hittade två restauranger som var öppna - och att få lunch var inte tänkbart. Allt var bokat. Och efter lunch stängde de, för sedan orkade ingen äta mer den dagen.

Till slut hittade vi Black Swan (och den svenska familj vi haft safarisällskap med i  Kariega), och även om det tog 45 minuter att få en macka och en kaffe, så kämpade de tappert. Familjen Ericsson hade beställt sina hamburgare långt innan vi kom, men väntade fortfarande tålmodigt när vi gick.

Nåväl, det gav oss något att göra tills receptionen öppnade på YotClub B&B. Vi klev in i en annan värld. Huset var byggt 1931 i kolonialstil, och stilen var noggrant bevarad. Reskamraten kollapsade i en gammal vacker soffa, helt stilenlig till husets stil. När ägaren kom och checkade in oss, så berättade han att den just var inköpt på en antikauktion. Antikviteter är billigt i Sydafrika, berättade han också.

OCH JAG FICK INTE STANNA PÅ MARKNADEN I KNYSNA!!!!

Vi blev installerade i bröllopssviten, längst bort i trädgården, med privat uteplats. Barbro kollapsade i sängen, jag i och bredvid poolen. De var av ungefär samma storlek.¨


Vi nämnde vårt lilla bekymmer om middag, varvid han berättade att de faktiskt just denna dag erbjöd en trerätters middag, trots att de egentligen var en Bed och Breakfast. Om det var OK och den kostade faktiskt 175 rand, och var ju bara lagad av hans hustru.

Det är den godaste strutsgulasch jag någonsin ätit, och vinet var gudomligt.

Därtill satt vi utomhus (där också frukosten serverades) och vi kunde njuta av solnedgången över bergen.
Oudsthoorn var en stad som präglades av säkerhet, så tyvärr så skämdes så småningom den exotiska afrikanska natten av jättestrålkastarna framför det vita huset.

Trädgården var inte stor, men så ljuvligt underhållen i sin koloniala stil, och noggrant skött av en ung man som kom varje förmiddag, hjälpte till att duka frukosten och vattnade och ansade trädgården. Men de bästa bilderna finns på deras egen hemsida http://gardenroute-yotclub.com/, inkl bild på bröllopsviten.

Enda gången i mitt liv där jag gått på trädgårdsgångar, där häckarna består av - perlargoner. I hundratals.
Men Sydafrika är pelargonens hemland, har jag lärt mig av Sköna Hem.

Dukningen av frukostborden och frukostbuffén är värd en story för sig, med alla små underbara skålar i kristall och silver för marmelader och smör och ost och faten för brödet, osv osv osv. Och juicen var hemmapressad - liksom att fruktsalladen var hemmaskuren och hemmagjord.

Vid frukosten föreläste ägaren (frun såg vi aldrig till, men döttrar och en liten bortskämd sladdis till son - som basade över de anställda diktatoriskt) om strutsäggen och visade runt hur de såg ut. Och att man kan balansera på ett strutsägg (fyllt sådant), så starkt är det.

Jag var ruskigt nära att köpa ett dekorerat strutsägg som souvenir, men behärskade mig.

Men strutsomelett åt jag till frukost i två dagar - bara för den goda sakens skull, kanske inte för smakupplevelsen.

Men vem kan säga nej till en smiley till frukost


Sedan blev det en liten utflykt

Kommentarer