Den hårda mjukheten

Jag är en stensamlare. Har alltid varit. Kommer alltid att vara. Men inte på Gotska Sandön. För man får inte ta med sig något ifrån Nationalparken Gotska Sandön (förutom all sand man har i skorna då).

Så får man inte ta med, får man fotografera och drömma om hur vackra dessa hade varit i min lilla täppa och på en och annan fönsterbräda. Men de är ju vackra där de är- också.

Sand är starkare än man tror

Eftersom jag inte är och inte blir ornitolog, skulle kanske lite kunskap i geologi vara passande istället? En rosa sten bland allt det gråa?

Sanddynerna vid Vinbukten var fyra-fem meter höga (lika höga som vågorna på hemresan)- och mest fascinerande av allt - alla de stenar som spolats upp och som låg insprängda i sanden - i horisontell riktning

Lite hårt att ligga på - mycket vilsamt att fästa blicken på