Kvitter kvittar inte

Att fotografera stora fåglar är svårt - att fotografera små fåglar kräver examen i fågeldisciplin.

Men sitt still i tio sekunder då'rå!!

Tack!

Det kvittrade och tjattrade tappert i snåren och i skogen och på ängen - och vid frukostbordet. Jag har nog aldrig sett så många bofinkar på samma ställe någon gång - och tama bofinkar. Man fick argumentera för att få behålla ostskivan på frukostmackan, de satt gärna på brödkanten och begärde sitt tionde. Värre än när katten upptäcker att man har rökt skinka hemma!

Enligt guidekartan skulle det finnas en damm på Kappelänget, där fåglarna tycker om att komma och dricka. Det tog mig fyra besök att hitta den diskreta dammen, väl gömd under stora, skuggande ekar. Kom man sedan dit i kvällningen var det ännu mindre befrämjande för fotografering


Kanariefågel?

I alla fall bofink, det är jag säker på

Afterwork á la Gotska Sandön

Med på resan fanns ett antal ornitologer. De försvann vid femtiden på morgonen med ryggsäck, stativ, kikare, kamera med åtta linser och lite annat smått och gott. Under dagen kunde man passera dem där de satt i gipsstatypositioner, med blicken stint fäst på en och samma gren - varje gång man passerade.

På vägen över till ön, passade de på att imponera på varandra med att berätta om vilka exotiska fåglar man fotograferat på vilka exotiska platser runt jordklotet.

Jag ska inte bli ornitolog, men är glad för alla bofinkar jag fick snacka bort en stund med. De var mycket konversibla - speciellt om man hade en ostmacka i handen.